Folkmord

Armeniska folkmordet

De grymheter som begicks mot det armeniska folket i det Osmanska riket, dagens Turkiet, under första världskriget, kallas för det Armeniska folkmordet. Folkmord är ett organiserat dödande av ett folk för det syftet att sätta stopp för deras existens. Det armeniska folkmordet var centralt planerat och administrerat av den turkiska regeringen mot hela armeniska befolkningen i det osmanska riket. Det utfördes som mest intensivt under första världskriget mellan åren 1915 och 1917.

Det armeniska folket utsattes för utvisning, bortförande, tortyr, massakrer och svält. Kvinnor och barn blev bortförda och fruktansvärt misshandlade. Den största delen av Armeniens befolkning tvingades med våld från Armenien och Anatolien till Syrien, där majoriteten skickades in i öknen för att dö av törst och hunger. Ett stort antal armenier massakrerades metodiskt i hela det osmanska riket. Efter bara lite mer än ett år av lugn i slutet av första världskriget infördes grymheterna igen mellan 1920 och 1923, och de återstående armenierna utsattes för ytterligare massakrer och utvisningar.

Folkmorden tömde det Osmanska riket på dess kristna befolkning, och efterlämnade ett nästan helmuslimskt rike. Forskare hävdar att upp emot två miljoner kristna dödades eller försvann spårlöst. De flesta källor hänvisar till att mellan 800 000 till en miljon av dem var armenier, men armeniska myndigheter hävdar att minst 1,5 miljon till två miljoner armenier dog. Turkiet hävdar dock att det var bara 400 000 som omkom.

Det Osmanska riket

Det Osmanska riket som låg bakom folkmorden, var en 600-årig muslimsk stormakt som omfattade stora delar runt medelhavet och norra Afrika. Turkarnas makt hade dock förfallit alltmer ända sedan 1600-talet. Rikets och Europas största stad Konstantinopel var en smältpunkt för många olika etniciteter samt religioner, och hade ett stort inflytande på den övriga världen. Men alltefter de kristna staterna i Balkan utropade sig själva självständiga, så omvandlades staten alltmer till enbart muslimsk. Man räknar med att det fanns omkring två miljoner armenier på 1890-talet i det Osmanska Turkiet. Den kristna och judiska minoriteten som fanns i landet särbehandlades och levde skilda från muslimerna. De hade rättigheter men betalade bland annat extra skatt för att de inte var muslimer.

Ungturkarna

Det turkiska partiet Kommittén för union och framsteg, var en reformrörelse i det Osmanska riket, som fått den västerländska benämningen "Ungturkarna". Denna kommitté bestod främst av officerare, läkare och nationalistiska politiker som var motståndare till dåtidens sultan, Abdul Hamid II. Rörelsen fick sin början i slutet av 1800-talet och var verksam ända in på 1900-talet och till det Osmanska rikets fall.

Partiet kom så småningom att ledas av en ytterst liten krets som sakta men säkert, avlägsnade all opposition, både inom och utanför partiet. Makttillträdet kan jämföras med hur nazisterna kom att ta makten i Tyskland på 30-talet. Genom att hänsynslöst eliminera alla andra partier kom det osmanska parlamentet att praktiskt taget bestå endast av ungturkarnas parti. Denna kommitté kom från och med 1908 att inneha full kontroll av allt som hände i det Osmanska riket. Med makten vid sin sida hade Ungturkarna möjligheten att utföra ett brutalt massmord när de ville, precis som nazisterna kom att göra några år senare. Hitler fick nämligen sin inspiration från ungturkarna och deras folkmord. Några dagar innan han invaderade Polen höll Hitler ett tal där han sa: "Jag har givit order till mina dödsenheter att utan nåd eller medlidande utrota män, kvinnor och barn av polskt ursprung och språktillhörighet. Det är bara på detta sätt som vi kan få det vitala territorium vi behöver. Trots allt vem kommer idag ihåg utrotningen av armenierna?"

Bakgrund

De kristna armenierna hade sedan 1800-talet varit en plåga för osmanerna med sina krav om självständighet. När första världskriget bröt ut blev osmanerna ännu mera kritiska mot armenierna. Armeniska medborgare omringades i hela riket efter en skriftlig order från inrikesministern Mehmed Talat. De armenier som omringades avrättades på stället eller skickades ut i dödsmarscher till den syriska öknen.

Det armeniska folkmordet inleds

Det armeniska folkmordet inleddes den 24 april 1915 då de första arresterades. Omkring 600 armeniska präster, läkare, jurister och politiker arresterades i Istanbul. Ett par dagar senare hängs de flesta. Med de armeniska opinionsbildarna borta kunde det Osmanska riket börja utrotande av armenierna.

Vittnen till det armeniska folkmordet

Det var många vittnen till det armeniska folkmordet. Även om regeringen vidtog försiktighetsåtgärder och införde restriktioner för rapportering och fotografering, fanns det många utlänningar i det Osmanska riket som bevittnade deportationerna. De främsta bland dem var amerikanska diplomatiska representanter och amerikanska missionärer. De var först att skicka nyheter till omvärlden om folkmordet. Några av rapporterna blev rubriknyheter i amerikanska och västra medier. Också rapportering om de grymheter som begåtts mot armenierna var många tyska ögonvittnen.

Tyskarna var allierade av turkarna under första världskriget. Många tyska officerare höll viktiga militära uppdrag i det Osmanska riket. Några av dem fördömde Ung turk-politiken. Andra rapporterade konfidentiellt till sina överordnade i Tyskland om slakt av den armeniska civila befolkningen. Många ryssar såg för sig själva förstörelsen av de armeniska samhällena när den ryska armén ockuperade delar av Anatolien. Många araber i Syrien, där de flesta av de deporterades skickades, såg det skrämmande tillståndet som de armeniska överlevande hade. Slutligen var många turkiska tjänstemän vittnen som deltagare i det armeniska folkmordet.

Turkiet vill inte erkänna det armeniska folkmordet

Efter att FN-konventionen antogs 1948, 31 år efter det armeniska folkmordet, har armenier över hela världen sökt efter sina respektive regeringars formella erkännande av de brott som begåtts under första världskriget. Länder som Frankrike, Argentina, Grekland och Ryssland, där det armeniska folkmordets överlevande och deras efterlevande lever, har officiellt erkänt det armeniska folkmordet.

Men som en fråga om politik förnekar den nuvarande Turkiet att ett folkmord begicks mot armenierna under första världskriget. Dessutom ser Turkiet bevisen på grymheterna som bara påståenden och hindrar regelbundet ansträngningar för erkännande. Att bekräfta sanningen om det armeniska folkmordet har därför blivit ett problem med internationell betydelse. Ingen domstol har dömt någon för det armeniska folkmordet, och Turkiet kommer troligen inte på länge erkänna folkmordet.

Text: Jonas och Simon

Källor

https://sv.wikipedia.org/wiki/Armeniska_folkmordet

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ungturkarna

https://www.levandehistoria.se/fakta-fordjupning/folkmordet-1915

https://www.folkmordet1915.se/fragorochsvar_bakgrund.html

https://www.folkmordet1915.se/fragorochsvar_fornekelse.html

Bildkällor

Bild av Osmanska rikets flagga:

https://en.wikipedia.org/wiki/Ottoman_Empire#/media/File:Flag_of_the_Ottoman_Empire.svg

Bild av Ungturkarna

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ungturkarna#/media/File:Greek_lithograph_celebrating_the_Ottoman_Constitution.png