Motstånd mot Nazismen

Motstånd mot nazismen

Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP) dominerade inom politiken mellan 1933 och 1945 i Tyskland. NSDAP styrde landet och Adolf Hitler var folkets ledare. Nazismen, eller nationalsocialismen, hade sin grund i detta parti. Nazismen är en ideologi som bygger på uppfattningen om att den ariska och germanska rasen är överlägsen gentemot andra raser, som till exempel judar och romer. Den enskilda individen betydde ingenting, medan rasen betydde allt. Nazismens mål var att utplåna de underlägsna raserna till varje pris. Det var väldigt svårt, nästan omöjligt, att göra motstånd mot Hitler och Nazityskland. Men många tog risken och fick offra sitt eget liv.

Tyska motståndsrörelser

Motstånd mot nazismen uppstod inom alla områden i samhället. Inom arbetarrörelserna var kommunisterna den organisation som hade de bästa förutsättningarna för att kunna upprätthålla oppositionen, efter det nationalsocialistiska tyska arbetarpartiets maktövertagande. Men trots sina hundratusentals medlemmar fick även de ge efter, på grund av nazisternas brutala förföljelser. Andra organisationer inom arbetarrörelsen som försökte fortsätta kampen mot nazismen var socialdemokraterna och andra socialistiska grupper som SAPD och ISK.

De olika Kristna religioner var också emot nazismen. Protestanterna accepterade snabbt Hitlers auktoritet. Medan katolikerna var mer mot nazismen. Men detta ändrades snabbt när Hitler lovade att skona NSDAP och katolikerna. Småningom stödde katolikerna Hitler, men det fanns några som fortfarande var helt mot nazismen. Då fick den "Bekännande kyrkan" sin början, där protestanterna samlades. Gruppens idé var att gud bestämde över staten. Gruppen utgjorde aldrig ett politiskt motstånd, utan de ville bara visa att de stod emot nazismen. Det var Jehovas vittnen som var mest mot Hitlerregeringen. De vägrade bland annat att göra "Heil Hitler" och också att tjänstgöra i armén. Motståndet inom kyrkan resulterade i att 10 000 arresterades och 1 200 mördades.

Vita Rosen

År 1942 i juni grundades en underjordisk motståndsrörelse mot naziregimen i München, som kallades Vita rosen. Rörelsen kritiserade den nationalsocialistiska diktaturen under andra världskriget. Grundarna till organisationen var syskonen Hans och Sophie Scholl, samt deras vän Christoph Probst. Vita rosens medlemmar var främst studerande vid universitetet i München, och även universitetets professor Kurt Huber. Hans Scholl hade varit medlem i Hitlerjugend, och Sophie Scholl i Bund Deutscher Mädel, som var en kvinnlig motsvarighet till Hitlerjugend. Efter några år insåg syskonen vad organisationerna egentligen gick ut på, de vill säga att de ville göra unga pojkar till soldater. Detta var den största anledningen till att syskonen Scholl bestämde sig för att göra motstånd mot Hitler och nazismen.

Vita rosens motstånd bestod av flygblad. I bladen protesterades mot nationalsocialismen och regimens förbrytelser. Det delades ut sammanlagt sex flygblad. Hans Scholl och Alexander Schmorell skrev de fyra första flygbladen på skrivmaskin och kopierade upp så många som möjligt. De delades ut väldigt försiktigt och väldigt anonymt. Inte ens familj och vänner visste om något. De spred dem över Tyskland genom att skicka dem med post till professorer och studenter och skicka dem med kurirer till universitet i andra städer. Flygbladen handlade i princip om samma sak. De handlade om massmorden på judar, den polska överklassen och om hur viktigt det var att göra motstånd mot nationalsocialismen. Flygbladen innehöll mycket filosofisk idealism och de avslutades ofta med ett citat.

Här följer en del av det andra flygbladet: "... Sen erövringen av Polen har trehundratusen judar blivit mördade I det här landet på det mest bestiala sätt. Det tyska folket slumrar vidare i deras långsamma, dumma sömn och främjar dessa fascistiska brottslingar. Varje man vill bli friförklarad från en skuld av detta slag, varje man fortsätter på sin väg med det mest fridfulla, det lugnaste samvetet. Men han kan inte bli fri; han är skyldig, skyldig, skyldig!"

Projektet avslutades tillfälligt när Scholl och Schmorell blev inkallade till fronten. Men Sophie Scholl och andra medlemmar spred flygbladen och värvade nya medlemmar. Vita rosen växte snabbt och de fick även finansiella understöd. Det sjätte och sista flygbladet blev det mest spridda. Det var under utdelningen av detta bladet, i februari 1943, som Hans och Sophie Scholl blev gripna av Gestapo. De följande dagarna greps över 80 personer som var inblandade i organisationen, bland dem Christoph Probst. Probst och syskonen Scholl dömdes till döden för sina handlingar. På grund av gripandet fick motståndsrörelsen gratis publicitet av fienden. Vita rosen vann väldigt många medlemmar och sympatisörer när de ledande medlemmarna blev avrättade. Avrättningen fick helt enkelt folket att reagera och Vita rosen växte.

Hans Scholl, Sophie Scholl och Christoph Probst.

Det militära motståndet och Stauffenberggruppen

Det militära motståndet växte under åren före andra världskriget, speciellt när Hitlers utrikespolitik blev allt mer aggressiv. Generalöversten Ludwig Beck hade en viktig roll. Han organiserade en militär opposition, på grund av Hitlers planer på krig under 1938. Mord på judar och civila var stora faktorer till att personer inom det militära ställde sig i opposition till Hitler. En av dem var Claus von Stauffenberg.

Claus Schenk von Stauffenberg. 20 juli-attentatet.

Under nazitiden i Tyskland utfördes tio allvarliga mordförsök mot Hitler. 20 juli-attentatet som skedde 1944 är det mest kända attentatet, men även det misslyckades. Stauffenberg var en av huvudmännen bakom attentatet. Under ett möte i Varglyan hade Stauffenberg placerat en portfölj, med en bomb i, under Hitlers bord. Bomben exploderades klockan 12.45. Führern kom nästan helt oskadd undan. Han blev döv på det ena örat och den högra armen blev förlamad.

Stauffenberg skulle sedan leda "Operation Walkürie", eller Operation Valkyria, som var en plan för att slå ned motståndsgrupper eller uppror mot Hitlers regim. Men Stauffenberggruppen hade lyckats ändra operationens plan så att den användes till att stöda attentatet istället. Utan att den reservarmé som användes till operationen visste om det. Attentatets mål var att försäkra Tysklands framtid efter det totala nederlaget. Stauffenberg skrev detta en månad före attentatet: "Det handlar inte längre om Führern, ej heller om fäderneslandet, inte om min hustru och mina fyra barn, utan det handlar om hela det tyska folket." Gestapo avslöjade sedan Stauffenberggruppen som låg bakom attentatet. Alla de ansvariga blev avrättade redan samma kväll och detta filmades i detalj i fängelset i Plötzensee.

Erwin Rommel

Erwin Johannes Eugen Rommel.

Erwin Johannes Eugen Rommel var en dekorerad tysk militär från första världskriget, och en av Konspiratörerna. Hans skicklighet i ökenkrigföring gjorde att han blev kallad "Ökenräven". Storbritanniens premiärminister Churchill hade också stor respekt för Rommel. År 1944 på våren i Frankrike insåg Rommel att Hitlers rörelse var fel och upplevde honom som en hemsk människa. Efter attentatsförsöket i Frankrike 1944, när en av konspiratörerna nämnde hans namn av misstag för Gestapo. Fick Rommel ett erbjudande av Hitlers folk: "om ökenräven begick självmord, skulle hans familj skyddas från straffet". Eftersom att avrätta konspiratörerna tillsammans med Rommel var inte en bra idé eftersom han var de tyska soldaternas idol och det skulle inte se bra ut. Den 14 oktober 1944 avled Rommel efter han svalde en kapsel Cyanid. Rommel fick en statsbegravning av Hitler. I begravningstalet sades att "hans hjärta tillhörde Fürhern".

Bernadotte och de vita bussarna

½

Folke Bernadotte. De vita bussarna.

Folke Bernadotte kom ifrån Stockholm, Sverige och var son till prins Oscar Bernadotte. Folke Bernadotte var en arméofficer och rödakorsledare. Under slutet av andra världskriget ledde Bernadotte många räddningsrörelser för Röda korset. Han organiserade ett krigsfångeutbyte, åren 1943 och 1944, där 11 000 krigsfångar fick återvända till sina hemländer. Tillsammans med ungefär 250 andra personer använde Bernadotte sig av vitmålade bussar, lastbilar och ambulanser som han transporterade fångar i till läger som tillhörde Röda korset. År 1945 lyckades Bernadotte, med tillstånd, föra hem svenska kvinnor som fått tyskt medborgarskap genom att gifta sig med tyska män. Senare fick Bernadotte också rätten att föra hem andra grupper. Under de två månader som de vita bussarna verkade räddades sammanlagt ungefär 20 000 människor ur koncentrationsläger.

Avslutning

Motstånd mot Hitler och nazismen uppstod bland alla folkgrupper i samhället, både nära och långt från Hitler. Även personer och organisationer från andra länder, som Folke Bernadotte, stod upp mot Nazityskland. Motståndet mot nazismen hade många olika former och alla som ställde sig emot Hitler riskerade sina liv för vad de trodde på.

Text: Nikol Espinel och Ester Bjurs

Källor:

Rasideologi

Nazism (wiki)

Hitlers tyska motståndare

Vita rosen (wiki)

Hitlers motståndare (So-rummet)

Folke Bernadotte (wiki)

Vita rosen

#petalaxprojekt
Skapad med Webnode
Skapa din hemsida gratis! Denna hemsidan är skapad via Webnode. Skapa din egna gratis hemsida idag! Kom igång