Hitlers väg till makten

Adolf Hitler föddes 20 april 1889 i Braunau am inn, Österrike. Hitler Dog 1945, 30 april i Berlin genom självmord. Han var en soldat, politiker, konstnär, författare, ledare för det tyska nazipartiet och nazitysklands diktator. Hitlers aggressiva utrikes- och inrikespolitik ledde till förintelsen och andra världskriget.

Några orsaker till att Hitler blev en ond person med mycket makt: Skolan började väldigt bra för honom tills han blev skickad till en realskola i provinshuvudstaden Linz gick det allt sämre, eftersom Hitlers uppförande blev bedömt som "oregelbunden". Med detta menas att han i ena stunden kunde vara mycket duktig och plötsligt brydde han sig inte om något eller någon. Bara i gymnastik och favoritämnet teckning fick han bedömningen "tillfredsställande", vilket betyder att det var en tillräcklig insats av honom. Han kände inte någon på skolan, hade svårt att få nya vänner och hans personlighet fick honom att dra sig undan och det gjorde att han isolerade sig. Vid 13 års ålder dog hans far i januari 1903. År 1904 blev han skickad till realskolan Steyer men det blev inte bättre, han hade så dåliga betyg vilket ledde till att han aldrig tog studentexamen och efter det hatade han allt med skolan att göra. Han ville bli konstnär istället. Hitlers mor dog fem år senare efter fadern i december 1907.

Adolf Hitler som barn.

Flera som träffade Hitler personligen tyckte att han var artig, trevlig och lite blyg. Albert Speer som var en tysk arkitekt och nazistisk politiker beskrev hans karisma som magnetisk eller som en hypnotisk egenskap dock vid andra träffen fick Speer intrycket av honom som obehärskad och en väldigt grälsjuk person, han var inte likadan som när han var med studenterna. Hitler var mycket förälskad i hans systerdotter Geli Raubal, hon tog sitt liv med hans pistol efter ett gräl 18 september 1931.

Albert Speer.

Hitler led också av kroniska magproblem, och höll sig till en vegetarisk diet. Hitlers motgångar på slagfältet vintern 1942 - 1943 påverkade honom psykiskt väldigt negativt. Med symptom som hade en liknelse med Parkinsons sjukdom men det fanns aldrig några bevis för att han led av det. Utöver det hade han sömnproblem, dålig aptit och var totalt likgiltig inför ena folkets lidande.

Då första världskriget bröt ut i augusti 1914 så tyckte Hitler att det var en befrielse och han föll ner på knäna och tackade gud för att kriget bröt ut. Den tyska befolkningen med tyska som modersmål skulle samlas och bli ett enda stort folk och rike. Hitler ansågs inte vara en bra soldat eftersom han var mycket liten och svag. När han fick ett vapen betraktade han det som en kvinna betraktar sina dyrbara juveler enligt ett vittne.

Hitler blev aldrig en populär person hos sina kamrater. Han var en "patriot", alltså en nationalist, och var mycket egoistisk. Hans kamrater tyckte att han var mycket underlig och levde helt i sin egen värld, även när de andra pratade om kvinnor så ville han bara vara för sig själv med sin läsning och målningar som han studerade. Hitler hade även alltid med sig en bok och beskrevs därför som "intellektuell" alltså jobbade mycket tankemässigt. Hitler höll också uppskattade föreläsningar om konst och arkitektur. Från barnsben lekte han indianlekar, han beundrades av sina kamrater för att han kunde smyga så tyst som han lärt sig från liten.

Adolf Hitler.

Hitler jobbade som ordonnans (rapportkarl) och åkte på många uppdrag. Vid ett tillfälle var han och en av hans kamrater i ett svårt läge. För varje meter de tog utsattes de för öppen eld och granater. De blev tvungna att ta skydd i vattenfyllda diken och gravar. En av hans Kamrater kollapsade och Hitler släpade honom tillbaka i säkerhet. Men Hitler saknade ledaregenskaper och blev aldrig mer än korpral. Dessutom hade han en dålig, omilitärisk hållning. Ändå fick han järnkorset för sina insatser under kriget. Och personen som såg till att Hitler fick järnkorset var en jude, bataljonsadjutanten Hugo Gutmann. De sista dagarna av första världskriget blev Hitler skadad av gas. Han vaknade upp långt borta från fronten på ett tillfälligt sjukhus i östra Tyskland. Under tiden han låg på sjukhus tog första världskriget slut. Han kunde inte förstå att Tyskland förlorat kriget. Judar och kommunister måste varit orsaken till att tyskarna förlorade, ansåg han. Hitler skrev då: "Allt hade alltså varit förgäves. Var detta meningen med de offer som de tyska mödrarna framfört fosterlandet? Hade detta skett för att ett band av förbrytare skulle lägga vantarna på det? Under de dagarna växte hatet inom mig mot dem som bar ansvaret för denna illgärning."

Hitlers parti var tidigare kallat det tyska arbetspartiet fram till 1919. Partiet ändrade namnet till Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet eller förkortningen (NSDAP) år 1920. Partiet upplöstes och förbjöds efter Tysklands förlust i andra världskriget år 1945. Partiets första ledare var Anton Drexler. Hitler blev utnämnd till Tysklands rikskansler år 1933 av Paul von Hindenburg.

Anton Drexler. Paul von Hindenburg.

Drexler grundade partiet den 5 januari 1919. De första som anslöt sig till partiet var några järnvägsarbetare i Bayern. Fast partiets främsta avsikter var att uppmuntra till nationella intressen och bekämpa judarna och kapitalismen så kallade de sig för ett socialistiskt parti. Hitler blev utsedd till att spionera på det nybildade DAP. Hitler höll ett tal om att alla tyskar ska förenas i ett rike. Drexler blev imponerad av talet som Hitler höll och erbjöd Hitler en plats i sitt parti. Efter djupa funderingar valde Hitler att bli medlem i Drexlers parti.

NSDAP.

Efter att Hitler hade tagit över partiledningen från Drexler så började han att förskaffa lite stöd ifrån en del finansiärer. Hitler började då att reformera partiet och införde hakkorset som dess symbol. Bland de tidiga medarbetarna var Rudolf Hess och Ernst Röhm, som tidigare var arméofficer. De grundade partiets militära kår som fick namnet "stormavdelningen", förkortat SA. Förkortningen kommer från tyskans sturmabteilung. Kåren visade upp sig genom parader och marscher, de höll också vakt vid NSDAP-möten. SA anföll också kommunisternas och andra partiers möten, de misshandlade också judar. 1923 försökte Hitler tillsammans med generalen Erich Ludendorff att starta en nazistisk revolution. Men detta försök till revolution misslyckades och Hitler dömdes till fem års fängelse den 1:a april 1924. Hitler släpptes dock redan i december samma år. Under sin tid i fängelset skrev Hitler sin första del av boken "Mein Kampf" ("min kamp"). Hitler skrev sedan den andra delen efter sin frigivning.

Mein Kampf.

Efter den stora börskraschen i USA den 30:de oktober 1929 så var Hitlers slutliga väg till makt möjlig. Eftersom att börskraschen orsakade en stor arbetslöshet i Tyskland. Den demokratiska Weimarrepubliken föll, riksdagen bestod av en brokig skara partier som inte kom överens. Hitler tog chansen att visa sitt parti och lovade en ljusare framtid i valkampanjen 1930. Detta budskap gick genom under kristiden. Detta betydde för Hitler att han fick allt mera röster i riksdagsvalet. Hindenburg fortsatte som president efter valet.

Riksdagsvalet den 31:a juli 1932 blev NSDAP Tysklands största parti men hade ännu inte majoritet. President Hindenburg höll fast vid Franz von Papen som rikskansler och regeringschef. Trots att von Papen förlorade en förtroende omröstning stort så fick han sitta kvar tillfälligt. Det nya valet var 6:e november 1932. President Hindenburg väntade två veckor innan han utsåg general Kurt von Schleicher till rikskansler. Kurt von Schleicher fick inte någon lång tid på sig att uträtta någonting eftersom han avskedades den 29 januari 1933. Till rikskansler utsågs istället Adolf Hitler. Från och med den 15 mars 1933 var Tyskland inte längre en officiellt demokratisk stat. Von Hindenburg avled 2 augusti 1934. Hitler förenade då kansler- och presidentämbetet i ett nytt ämbete, führer ("ledare"). I och med detta var nu Hitler diktator.

Text: Josefine Sjöstrand & Cecilia Lindqvist

Källor:

Wikipedia om Hitler

Wikipedia om Speer

So-rummet

Nationalsocialistiska arbetarpartiet