Nazistpartiets framväxt

Det tyska arbetarepartiet (DAP) eller senare kallat NSDAP (Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet) uppkom i Tyskland år 1919 genom en del järnvägsarbetare som kom ifrån Bayern. Partiet ansåg sig vara socialistiskt, och hade som avsikt att bekämpa bl.a. judar, den marxistiska arbetarrörelsen samt kapitalismen.

Bildtext: NSDAP:s logo bildkälla

Under denna tid blev även Adolf Hitler tilldelad uppgiften att spionera på det nyskapade partiet utav den militära underrättelsetjänsten. Många inom partiet ville ha revansch efter att Tyskland förlorat det första världskriget samt på grund av Versaillesfreden som krånglade till det för Tysklands försvar och dylikt. Strax efter höll Hitler ett tal, till följd av en del uttalanden där han sade att alla tyskar, med det menade han alla tysktalande som inte var judar, borde förenas i en enda stat eller i detta fall ett rike.

Det var även detta tal som ledde till att Hitler blev medlem i DAP, på grund av att Drexler blev väldigt imponerad och bjöd personligen in honom i partiet. Man kan säga att detta sparkade igång Hitlers politiska karriär. Drexler var en av grundarna till Tyska arbetarpartiet. Senare övertog Hitler partiledningen av Drexler, som dog i München år 1942. Under tiden hade Hitler också skaffat sig lite stöd i form av en del finansiärer. Hitler reformerade sedan partiet med hjälp av dessa finansiärer och införde på samma gång svastikan (hakkorset) som dess symbol. DAP bytte namn till NSDAP den första april 1920. Under samma tidsperiod började folk i München ge partiet en del uppmärksamhet. NSDAPs partiprogram innehöll bland annat att de krävde att det tyska folket skulle sammanslutas i ett så kallat ''Stortyskland''. Ett annat krav var att fredsfördragen i Versailles skulle upphävas samt att de krävde land och mark för att motverka överbefolkningen och föda folket, men det fanns en massa andra krav som inte nämns i denna text.

Bildtext: Anton Drexler bildkälla

Bildtext: Adolf Hitler bildkälla

En av de tidigaste medlemmarna var Ernst Röhm som var en före detta arméofficer, han grundade partiets militära kår som blev att heta Sturmabteilung (storm-avdelningen) som kallades kort för SA. Kårens uppgift var att beskydda NSDAP och Hitler på deras möten och även under olika tal. SA visades även upp på evenemang som t.ex. marscher och parader. SA var även skyldiga för att ha anfallit kommunisters och en dela av de andra partiernas möten samt för att ha misshandlat den judiska befolkningen.

Sedan anslöt sig en del andra till det nazistiska partiet, detta ledde till att det blev ganska välkänt i Bayern, men det var dock ganska okänt utanför Bayerns kretsar.

År 1921 blev Hitler det nazistiska partiets ledare. Under 1923 så var det kaos i Tyskland, detta var en efterföljd av hyperinflation och många strejker. Då insåg Hitler att det skulle vara den bästa tidpunkten för att starta en statskupp. Den kallades för ölkällarkuppen och tog plats den 8 till 9 november samma år. Hitler försökte starta en nazistisk revolution med bland annat general Erich Ludendorff, och han dömdes till fem års fängelse att avtjänas i Landsberg am Lech, men Hitler släpptes redan i december samma år. Under tiden han var i fängelse skev han en del av sin bok, Mein Kampf. Den andra delen skrev han efter att han släppts.

År 1929 var Tyskland i en ekonomisk depression eftersom det hade varit en börskrasch i USA i oktober samma år, varifrån Tyskland hade fått en hel del lån. Men detta var till fördel till Hitler och NSDAP eftersom förtroendet för Weimarrepubliken föll och partierna i riksdagen var oeniga.

Några år senare 1930 gjorde NSDAP stora framsteg. De lovade det tyska folket en ljusare framtid så fort de slapp den parlamentariska oordningen. Detta gick hem för det tyska folket och det gick ifrån deras tidigare 810 000 röster år 1928 till nästan 6,5 miljoner och partiet ökade sitt mandat från 12 till 107 och blev därmed ett av Tysklands störta partier. Partiet hade en stadig växt under de kommande åren, under riksdagsvalet den 31 juli 1932 fick de just under 14 miljoner röster detta gav NSDAP 207 platser i riksdagen. Hitler fick ungefär lika många röster som sitt parti i presidentvalet samma år. Det var först i januari 1933 NSDAP kom till makten i Tyskland. Hitler utsågs till Rikskansler av Paul von Hindenburg (Hindenburg var president för Weimarrepubliken under tiden) eftersom han var rädd för att kommunisterna skulle ta makten, han var dock inte förespråkare av nazismen.

Bildtext: Paul von Hindenburg bildkälla

Redan ett halvår senare hade de övriga partierna utmanövrerats av nazisterna, de andra partierna förbjöds senare helt och hållet. Vilket betydde att Hitler nu kunde fatta alla vikta beslut utan att ta riksdagen i beaktande, Tyskland blev därmed en enpartistat. Efter man var klar med maktövertagandet började man rensa bort nazister som skulle kunna tänkas vara ett hot mot Hitlers maktposition och partiet, denna händelse kallades för "De långa knivarnas natt". Efter att Hindenburg avled i augusti år 1934 utnämnde Hitler sig själv till Führer. Efter en tid blev NSDAP mera än bara ett parti, hela Tyskland blev påverkat av det, alla som var emot Hitler eller partiet fängslades eller mördades ofta. Till och med Tysklands flagga ändrades till Partiets.

Källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationalsocialistiska_tyska_arbetarepartiet#Historia

https://www.ushmm.org/wlc/en/article.php?ModuleId=10008206

https://www.bergstrombooks.elknet.pl/hitlermakt.htm

https://media.timetoast.com/timelines/nazistpartiets-framvaxt-af478a56-af9a-49e3-b743-ef1781b60081

https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/hitlers-vag-till-makten-del-2-olkallarkuppen-1923

https://sv.wikisource.org/wiki/Nationalsocialistiska_tyska_arbetarepartiets_partiprogram

https://www.so-rummet.se/kategorier/nsdap

Gestapo

Gestapo står för Geheime Staatspolizei. Gestapo var den hemliga polisen i Nazityskland. Gestapo bildades 1933 och leddes först av Rudolf Diels.

En kort tid efter att nazisterna tog över makten i januari samma år inledde Hermann Göring en avdelning inom preussiska polisen som gick under beteckningen Departement 1A. Den började sin sysselsättning 23 april 1933 och var i verksamhet till slutet av andra världskriget.

Syftet med Gestapo var att utreda och motarbeta alla tendenser som kunde hota staten. De hade fullmakt att utreda förräderi, spioneri och sabotage samt uttryck för kriminalism mot staten och partiet.

Gestapo har också använts i Norge. År 1940 vid den tyska ockupationen fick uttrycket "Gestapo" inte användas för att den fick ett dåligt klang hos norrmännen på grund av "hatfullt agitation". Istället skulle Sicherheitspolizei, Kirpo eller Sicherheitsdienst användas för Gestapo. Högsta chefen för detta var Befelshaber der Sipo und des Sicherdiensten (BdS) Norwegen. Organisationen baserade sig på fem Einstatzkommandon i Oslo, Kristiansand, Stavanger, Bergen och Trondheim.

Lagen hade ändrats så att den passar organisationens uppgifter med andra ord, Gestapos gärningar avgränsades inte av några lagliga hinder. Nazisternas främste jurist dr Werner Best fastställde att "så länge som Gestapo följer ledningens vilja handlar organisationen lagligt". Gestapo hade inte skyldighet att ansvara för sina handlingar inför administrativa domstolar. Gestapo missbrukade öppet i största utsträck maktformen som kallades Schutzhaft som betyder skyddshäkte som egentligen var ett sätt att fängsla någon utan någon rättslig prövning alls. Vanligtvis var de fängslade människorna i koncentrationsläger, och de blev tvungna att skriva under ett dokument som innebar att man själv ville bli fångad. För att få fram underskriften använde de sig av den traditionella metoden som var tortyr.

Under 1934 blev Göring pressad av Heinrich Himmler att acceptera att SS skulle ta över kontrollen av Gestapo. Reinhard Heydrich blev chef för Gestapo år 1934. Under sin tid i denna position hade han skaffat sig ett eget register över de nazistiska ledarnas känsliga punkter, som skulle eventuellt användas i framtiden.

Organisationen växte snabbt under krigsperioden och bestod till slut av ca 45 000 tjänstemän. Den bidrog intensivt till att kontrollera de ockuperade områdena i Europa och till att urskilja judar, homosexuella, romer, socialister och andra oönskvärda.

Schutstaffel

Bildtext: SS logo

Schutstaffel betyder "skyddsår" eller "skyddsgrupp", förkortat med SS eller två blixtar. SS var en paramilitär kamporganisation som ägdes av en elitpersonal, Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP). SS grundades 1925 och leddes av Julius Schreck. Före Schreck blev chef för SS hade Hitler gett honom ett uppdrag att bilda en ny enhet som hade till uppgift att ta salskyddet vid partimöterna. Redan den 4 april hade Schreck bildat den nya gruppen som bestod av åtta medlemmar. Organisationen utvidgades snabbt och spreds över hela Tyskland. SS bildades just för att skydda Hitler då han var på olika möten framför publik och dylikt. Organisationen användes som ett skydd när Hitler var på massmöten med publik och organisationen hade även ansvar för koncentrationslägren.

SS namn kom från dåvarande SA-ledaren Hermann Göring.

Heinrich Himmler

Den 6 januari 1929 blev Himmler chef till SS som hade ett medlemsantal på 280 man. Himmler var också en av Hitlers närmaste män. 1925 gick Himmler med i nazipartiet och gjorde en snabb karriär och han var ansvarig för stabiliteten i nazipartiet. Himmler var helt besatt att iden om att bevara den ariska resen och visade upp en fanatisk rasism.

Med Hitlers medgivande berikade Himmler SS till 52 000 man i slutet av 1932. Efter några år och efter att nazisterna tog över makten 1933 hade medlemsantalet ökat till 300 000 man. SS finansierades av privata medel och majoriteten av personalen arbetade frivilligt.

Bildtext: Heinrich Himmler

Källor:

Gestapo

SS

rHeinrich Himmler

SS bild



Sturmabteilung

Bildtext: SA:s logo

SA står för Sturmabteilung och betyder "stormavdelning" eller "attackgrupp", de var även kallade brunskjortor. SA var den primära paramilitära underorganisationen i Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP). SA skapades för att skydda nazisternas möten och störa motståndarnas.

SA eller Sturmabteilung, spelade en roll i hur Hitler tog makten under 1920- och 30-talet. SA:s huvuduppgift var att skydda Hitler och hans män vid demonstrationer och samlingar, att stjälpa ut möten hållna av motståndarpartiet, aggressiva strider med paramilitära förbund från motståndarpartiet (speciellt från Roter Frontkämpferbund) samt att trigga fackanslutna, eller medborgare med slaviskt, judiskt eller romerskt ursprung. Ett exempel på detta var när nazisterna trakasserade det judiska folket genom att bland annat markera ut butiker som ägdes av judar och göra bojkott för att hindra folk att handla av dem.

SA blev grundat år 1920 under namnet Turn- und Sportabteilung och då bestod utav en grupp män. Första ledaren var Emil Maurice som ledde organisationen från november 1920 till april 1921. Maurice kom från ett judiskt härkomst, han blev sedan befogad till SS-Oberführer och utnämnd till "hedersarier". År 1921 byttes namnet från Turn- und Sportabteilung till Sturmabteilung och det byttes ledare. Nu leddes SA av Hans Ulrich Klintzsch och Hermann Göring fram till 1923.

SA spelade en stor roll inom det nazistiska partiet fram till sommaren år 1934, särskilt genom att få Hitler att ta makten och att förstärka det nationalsocialistiska styret. SA började att växa och under ledningen av Ernst Röhm (Röhm blev den nya ledaren år 1931). Röhm hade ställt ett krav på en "andra revolution" som i princip innebär att han ville ha mera militärstyrkor. Hitler kände sig hotad för att han var rädd att Röhm skulle ta makten genom SA:s styrka. En strid om makten skapades och Röhm dog i ett fängelse i München år 1934. Senare tappade SA all sin makt och blev till en mindre organisation såsom SS, som helt stod under Hitler.